AUPAIRANDET
Det här med aupairandet ger en blandade känslor. Ena stunden tycker jag de är det finaste som finns, och den andra kan jag knappt vänta tills jag slipper dem. Om lite mer än fem veckor lämnar jag dem i alla fall, och jag har haft det roligt med dem, något annat kan jag inte påstå, men det ska bli så otroligt skönt att få tillbaka mitt liv igen. Att kunna göra saker som ni, som inte är aupairer eller föräldrar, tar för givet. Att till exempel kunna duscha eller gå på toaletten när man vill.
Jag ångrar inte att jag åkte hit, för då hade jag aldrig vetat hur det är att ha två barn. Ensam. Alltså vet jag nu precis hur jag inte vill ha det och när. Trots allt skrik och gnäll, haha, har vi haft det ganska mysigt ändå. Konstigt att man kan känna så här för en främlings barn.
IDAG RINGDE PAPPS
Idag överraskade pappa mig med att ringa när jag höll på att rensa i min garderob så jag kommer hem utan att behöva skicka hem saker för 200 pund. Fattade inte riktigt vad som hände när det stod Pappa mobile på skärmen. Men sen bara shit, det ringer!
Det var jätteroligt att höra pappas röst och vad som händer där hemma. Han var på kyrkogården med farmor, så då fick jag prata med henne. Hon förstod först inte att det var jag! Sen frågade hon när jag kommer hem, och då kom jag på att jag nog inte berättat allt för er.
Det var jätteroligt att höra pappas röst och vad som händer där hemma. Han var på kyrkogården med farmor, så då fick jag prata med henne. Hon förstod först inte att det var jag! Sen frågade hon när jag kommer hem, och då kom jag på att jag nog inte berättat allt för er.
Kan det stämma att detta var när jag sa hejdå till farmor innan jag åkte hit?
28 maj flyger vi förmodligen till Strängnäs, men utan Alex. Jag stannar där i 2-3 dagar är det tänkt medans Ylva flyger tillbaka till huset, packar och sen kör över med Silver och bilen. Sen är tanken att jag tar tåget därifrån och hem (Strängnäs - Göteborg, Göteborg - Helsingborg) med mitt inchecknings- och handbagage (som bara kommer innehålla elektronik).
Idag provpackade jag i min stora resväska för att se hur mycket som får plats med volym och vikt. Vi flyger med Ryan Air som bara tillåter 15kg incheck, och min väska väger 5kg. Alltså kan jag bara ta med mig 10kg kläder och saker eftersom handbagaget BARA kommer vara elektronikprylar... Detta betyder alltså att jag måste skicka resten, vet inte vad det kan vara, 30kg kanske? Har kollat lite priser och så, har jag tur kan jag komma undan rätt billigt, typ 40 pund för 30 kilo. Blööö ändå.
Och sen vet jag inte riktigt hur planen ser ut.
Känner mig rätt sugen på att åka tillbaka och bo i London över sommaren. Min Londonbästis Therese (ni minns väl den glada gotlänningen?) kommer tillbaka nästa helg för att stanna så länge hon känner för det, och vi funderar på att kanske hyra ett billigt rum och sen leva och bo i London de månaderna. Vi ska skypa nu om några minuter och smida planer och se över våra möjligheter.
Nu blev det mycket text igen, men så ni vet!
Detta betyder alltså att ni troligtvis har möjlighet att komma och hälsa på i sommar ändå! Vill egentligen göra massa glada smilegubbar här, men gillar inte folk som har smilegubbar i bloggar så föreställ er massa gubbar med stora leenden!
VET NI VAD JAG SAKNAR MED HEMMA?
Mamma och mina tokiga kusiner
Pappa och åka cabbe
Baba och att bara handla gröna saker på MAXI med mamma och lillasyster
Att vara barnvakt och på morgonen komma ner till ett färdigdukat bord, babas mat och LCHF-lunch efter ett pass på Aktiverum
Att vara troll på Ajsas 4årskalas, farmor och Faruk
Att skriva hemtenta (fattar ni!? Jag saknar att skriva hemtenta!! I alla fall i PED förra året), Gröningen på kvällen och att gå på konsert på Sofiero
Ännu en gång - mina tokiga kusiner, P. E. gatan och att åka bil med Faruk, gärna med alla rutor nere på motorvägen så det blåser till ordentligt
Vardagsrummet, mina kläder, att sponant kunna bjuda över några kompisar på knytkalas och min säng
Lunch med glada paps, vår innergård och sen allihop
Midsommar och andra mysiga tillställningar med kompisarna, typ grillning i parken och att vänta på Therese i bilen med Maja i "ska bara springa in en snabbis" (läs: en kvart)
Chili, åka på äventyr med Tess och att bli skiträdd för pappa hängt en plastspindel på olika ställen i lägenheten
Svettiga Aktiverumpass med Maja , borsta tänderna med Faruk haha, tycka det är skitkul med webcam, Migis vovvar och skogspromenader
Och GATAN!!! Framförallt mycket folk
+ havet, kunna åka hem till mamma och lillasyster/moster och company/baba/farmor/Faruk/kompisar helt spontant, ringa någon för att ta en kvällsfika och hänga, ha nära till mataffären, kunna tänka lite mer på sig själv, ha tystnad när jag vill ha tystnad och liv när jag vill ha liv, laga egen mat, inte behöva gå runt i full vinteruniform inomhus, bra ljudsystem, skrivbord, kunna sitta i fönsterkarmen, radio i badrummet, balkong, trägolv, ja ni förstår.
Det jag saknar mest av allt är nog att vara social! Har typ glömt bort hur man gör, åtminstone hur man pratar med vuxna och inte med barn... Så när jag kommer hem får ni ha förståelse och lära mig hur man gör! Nu ska jag sova!
LITE KVÄLLSTANKAR
Lyssnar på Smooth Operator och känner mig lite nostalgisk och sentimental. Först för jag började sakna pappa, och när han varendajäklafredag kom hem efter träningen och väckte mig med denna låt på full volym. Började då klicka runt lite i bildmapparna i min dator. Sen kom jag på att jag saknar mina kompisar otroligt mycket och hur mycket kul vi haft ihop. Gick över till Facebook-bilder och då dök Veronica Maggio- och Robyn-konserterna på Sofiero upp. Det var två helt fantastiska dagar jag fick spendera med två av mina finaste vänner, och varje gång jag, speciellt, hör en Veronica Maggio-låt kommer jag tänka på dem.
(Jag är fortfarande lika lycklig som i förra inlägget, bara lite saknande)
"DET GÄLLER ATT HITTA FAVORITERNA I ALADDINASKEN. FÖR VEM VILL HA PUNSCHPRALIN NÄR MAN KAN FÅ TRIPPELNÖT?"
Kan man quota sig själv?
"I WISH PEOPLE WERE LIKE MONEY, SO YOU COULD HOLD THEM UP TO THE LIGHT, TO SEE WHICH ONES ARE REAL AND WHICH ONES ARE FAKE"
Retweet.
STUDIEPLANER
Sitter och försöker ta tag i mitt liv och komma på en plan efter min nannytid i England. Pratade med Maja i veckan och hon fick mig att börja tänka på Human Resources i Skottland. Hm, Skottland, Skottland, Skottland. Skottland hade kanske varit coolt. Kanske Sociology på The University of Edinburgh? Av vad jag har hittat, läst och hört hittills kostar det inget som EU-medlem att studera i Skottland. Det är väl en av fördelarna med att studera där.
Eller Psychology...
Maja har tydligen en kompis som läser Human Resources där och trivs jättebra.
Vad tycker ni?
Eller Psychology...
Maja har tydligen en kompis som läser Human Resources där och trivs jättebra.
Vad tycker ni?
FREDAGSINSIKT
Det finns de som läser bloggar för de är intresserade utav sina kompisar.
Sen finns det de som läser bloggar för de är intresserade utav sig själva.
JUST NU TÄNKER JAG ALLDELES FÖR MYCKET
När jag var sjuk tänkte jag väldigt mycket. Annars blir det inte mycket tid över till det. Jag vet inte riktigt var det kommer ifrån. Om det är från min vistelse hemma, senaste helgen i London eller bara medicinerna som spökar, men jag känner mig väldigt förvirrad. Förvirrad och rätt tom. Blandat med lite ångest.
Jag har börjat inse saker som jag helst hade velat blunda för. Men nu är det svårt att fortsätta. Det är mycket som grämer mig. Till exempel hur mitt liv ser ut om fem år, vad jag vill med det, vart jag vill bo, vad jag vill plugga, vilka vänner jag vill umgås med eller ens vilka jag kommer ha kvar efter mitt år i England. Verkligheten börjar komma ikapp mig och jag känner att börjar få svårt att lita på folk. Jag antar att det är nu relationer sätts på prov och nästa sommar kommer jag verkligen få se vilka som är mina riktiga vänner och inte.
Jag har börjat inse saker som jag helst hade velat blunda för. Men nu är det svårt att fortsätta. Det är mycket som grämer mig. Till exempel hur mitt liv ser ut om fem år, vad jag vill med det, vart jag vill bo, vad jag vill plugga, vilka vänner jag vill umgås med eller ens vilka jag kommer ha kvar efter mitt år i England. Verkligheten börjar komma ikapp mig och jag känner att börjar få svårt att lita på folk. Jag antar att det är nu relationer sätts på prov och nästa sommar kommer jag verkligen få se vilka som är mina riktiga vänner och inte.
JÄVLA SKIT DAG
Idag har jag inte alls mått bra, utan bara känt mig helt tom och kraftlös. Men samtidigt så full av tankar.
Jag har tänkt en hel del på England, Sverige, mina kompisar och vilka jag kommer ha kvar när jag kommer hem, på min familj, på min framtid och hur tiden i England kommer att vara, men även hur det kommer vara när jag flyttar hem igen och när det i så fall kommer att vara. Om jag kommer stanna i England efter min aupair-tid och i så fall vad jag ska göra och om jag kommer ha några bra kompisar då.
Detta är verkligen en tuff tid som kommer sätta mina relationer på prov. Jag har pratat med många aupairer som mist många vänner under tiden de varit borta. Så jag kommer definitivt märka vilka som är mina vänner på riktigt.
Idag har alltså inte varit en toppdag och jag tror pojkarna har märkt det, för de har inte alls varit lika lätta som de brukar. När Alex kom hem satt jag helt förstörd vid bordet medan killarna "åt". "Are you alright?" självklart var jag det "You don't look alright...". Mitt huvud var bara helt tomt men samtidigt så fullt.
Idag har jag varit ett jäkla nervvrak och jag har konstant pendlat mellan fnitter och skrattattacker och sammanbrytningar och gråten i halsen. Nu vill jag bara gräva ner mig under täcket och sova riktigt bra för en gångs skull (hade världens sämsta natt igår, vaknade, somnade, vaknade, somnade, så det kändes som jag aldrig sov) och vakna på världens mest strålande humör.
HEM LJUVA HEM?
Nu, efter snart fem veckor här, känner jag inte minsta uns av hemlängtan. Jag fullkomligt älskar England och jag fullkomligt älskar London och människorna här. Det enda jag saknar är mina vänner och min familj, men det räknas väl inte riktigt som hemlängtan? Utan mer längtan efter mina finaste?
Staden där jag kommer ifrån hade jag helt kunnat strunta i. Fine, det är en vacker stad men människorna där är inte speciellt vackra. Här är allt så annorlunda. Folk är trevliga mot en utan att ha någon anledning (som vi hade sagt där hemma, här är det normalt beteende), ingen tittar konstigt på en, här är inga spydiga uptight people som tror att de är bäst, utan alla är geniunt trevliga och öppna. Inte som hemma. Inte alls som hemma.
Saknaden av mina vänner och familj kan jag dock inte komma undan och har därför bestämt mig för att åka hem över en helg. Jag har spenderat större tiden av eftermiddagen till att kolla upp flygbiljetter och datum som är bäst att åka på. Tyvärr är inte alla mina vänner hemma när jag kommer hem, men får trösta mig med de som finns.
JAG SAKNAR ER OCH SNART SES VI!
PS. Det är helt okej om ni bestämmer er för att flytta till London!
