AUPAIRANDET

Det här med aupairandet ger en blandade känslor. Ena stunden tycker jag de är det finaste som finns, och den andra kan jag knappt vänta tills jag slipper dem. Om lite mer än fem veckor lämnar jag dem i alla fall, och jag har haft det roligt med dem, något annat kan jag inte påstå, men det ska bli så otroligt skönt att få tillbaka mitt liv igen. Att kunna göra saker som ni, som inte är aupairer eller föräldrar, tar för givet. Att till exempel kunna duscha eller gå på toaletten när man vill.


Jag ångrar inte att jag åkte hit, för då hade jag aldrig vetat hur det är att ha två barn. Ensam. Alltså vet jag nu precis hur jag inte vill ha det och när. Trots allt skrik och gnäll, haha, har vi haft det ganska mysigt ändå. Konstigt att man kan känna så här för en främlings barn.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0