Idag har jag inte alls mått bra, utan bara känt mig helt tom och kraftlös. Men samtidigt så full av tankar.

Jag har tänkt en hel del på England, Sverige, mina kompisar och vilka jag kommer ha kvar när jag kommer hem, på min familj, på min framtid och hur tiden i England kommer att vara, men även hur det kommer vara när jag flyttar hem igen och när det i så fall kommer att vara. Om jag kommer stanna i England efter min aupair-tid och i så fall vad jag ska göra och om jag kommer ha några bra kompisar då.

Detta är verkligen en tuff tid som kommer sätta mina relationer på prov. Jag har pratat med många aupairer som mist många vänner under tiden de varit borta. Så jag kommer definitivt märka vilka som är mina vänner på riktigt.

Idag har alltså inte varit en toppdag och jag tror pojkarna har märkt det, för de har inte alls varit lika lätta som de brukar. När Alex kom hem satt jag helt förstörd vid bordet medan killarna "åt". "Are you alright?" självklart var jag det "You don't look alright...". Mitt huvud var bara helt tomt men samtidigt så fullt.

Idag har jag varit ett jäkla nervvrak och jag har konstant pendlat mellan fnitter och skrattattacker och sammanbrytningar och gråten i halsen. Nu vill jag bara gräva ner mig under täcket och sova riktigt bra för en gångs skull (hade världens sämsta natt igår, vaknade, somnade, vaknade, somnade, så det kändes som jag aldrig sov) och vakna på världens mest strålande humör.