Och såhär såg han ut när vi var ensamma i huset och var ute och gick i skogen (gick vilse till och med). Barnen somnade nyss efter att jag gick upp och sa att det var dags att sova - igen - (klockan är 20:54), så de är tysta. Föräldrarna har varit på möte om London-lägenheten och Alex ringde nyss och frågade om det var okej att de åt middag där. Självklart var det det eftersom barnen precis somnat! Så jag är ensam i huset vilket är rätt skönt, även om jag saknar Faruk.

Jag var inte alls ledsen när vi skulle säga hejdå idag. Blev nästan förvånad själv hur inte ledsen jag var. Tills vi hade pussats hejdå en sista gång och jag och barnen hade vinkat av honom. Då sa de "Faaruk åka tååg" och jag bara "mmm, han ska åka tåg..." så kände jag att jag blev rejält ledsen och fortsatte prata en massa med dem för att inte börja gråta. Mes. Nu whatsappar han mig från planet som har fritt internet i alla fall, så allt är bra. 

Dessutom ses vi snart igen. För jag flyttar ju förmodligen hem i juni igen om det inte är en asmegabra familj från London som mejlar mig och bestämt vill ha mig och därför betalar jäkligt bra. 

På tal om famlijer ska jag nog inte flytta till Kina, känns inte riktigt aktuellt. Dessutom var det bara Maja och pappa som tyckte det verkade som en bra idé. Annars är det en svensk familj från San Diego som mejlat mig, känns lite mer lockande om jag ska vara ärlig. San Diego över sommaren klingar inte helt fel, va?