SPRÅKFÖRVIRRING I LILLA HJÄRNAN
Jag har kommit till en sån konstig språklig punkt i mitt liv då jag riktigt måste tänka efter. Inte för jag inte vet vad eller hur jag ska säga något, utan för att jag ibland inte vet vilket språk det har eller ska komma ut på.
När jag läser något tänker jag ibland efteråt "vad sjutton, läste jag det på svenska eller engelska?". Det känns superkonstigt, men det är en rätt cool känsla att känna och se hur hjärnan ändrar om sig (även om jag förvirrar mig själv mer än något annat). Det jag ville komma fram till var att den har barriären inte finns längre. Den engelska-svenska-barriären. Utan båda kommer så naturligt att det ibland känns löjligt.
Och som när jag ser på TV. Innan gillade jag att ha text, även programmet till och med var på svenska. Men här finns ju inte det riktigt på TVn, inte heller på streamingsidor, så nu blir jag bara irriterad när det är text. Oavsett språk. Det jag ville komma fram till här, är att det är OTROLIGT skönt att ha fått bort den inpräntade läsa undertexter när man ser på film-instinkten. Dessutom tänker jag inte ens på vad det är för språk på filmer längre, utan det är nästan konstigt när det är på svenska.
Detta är kanske normalt för vissa, men eftersom jag alltid haft svenska och undertexter i filmer i hela mitt liv är det en otrolig befrielse att inte ens behöva tänka på sådant. Även om jag förut bara tänkte på det lite i början och sen släppte det, men nu är det släppt hela tiden.
Något som däremot är otroligt irriterande är att jag blivit sämst på att skriva på svenska. När ska man särskriva och inte liksom!?
Kommentarer
Postat av: Sanja Streuli
Har du börjat drömma på engelska? Det brukar vara ett dundersäkert tecken på att man kan ett språk på riktigt. Och när man kan börja språk-skämta på det nya språket.
Särskrivning? En regel som kommer att leda dig rätt 9 av 10 gånger är: svenska sammanslagningar (alltså ord som består av fler ord, ifall du fullständigt tappat konceptet, haha) skrivs ihop, engelska särskrivs. Som sagt, håll dig till det så bör du nästan alltid ha rätt.
Vi har det bra. Theo är en jäkel på fotboll och har börjat läsa så smått. Nick både läser och räknar. Sant.
Vi pussar på dig!
Trackback
