Viktor är ett speciellt och otroligt gulligt barn."Puss mammashell", som han kallar mig, också vände han ena kinden till. Puss. Andra kinden. Puss. "Pussa näsa shell". Puss. "Pussa emshell". Puss på munnen. Och puss på håret. Då sa han att han ville pussa mig, han sökte sig till kinden. Puss. Andra kinden. Puss. "Pussa näsa". Puss."Pussa hår". Puss. Sen tog han tag i min hand, drog mig närmre sig så han tillslut kunde lägga armen om min hals. Sen lutade han huvudet mot mitt huvud, som låg på hans axel. Det var nästan som att han tröstade mig. Och så satt vi i säkert fem minuter samtidigt som han åt. När jag försökte slingra mig för jag skulle hjälpa Lukas grep han tag ännu hårdare.
