I tisdags somnade de som stockar efter en halvtimme. Igår låg de och gapade på varandra i två timmar innan jag plockade upp dem, och nu är jag rädd för att de ska göra likadant eftersom de hållit på i en timme.

Jag hoppas innerligt att de inte vill ta bort middagsluren för då får jag ingen paus, och då kommer barnvakteriet bli min död. När Ylva är hemma är det okej, för då slipper jag den ständiga oron och att höra dem genom babymonitorn. Men nu när jag är själv är jag aldrig just själv. Jag är med dem KONSTANT. Är det inte direkt fysiskt är det genom monitorn och då har jag dem även när jag sover och vaknar rätt ofta när de bestämmer sig för att prata och gapa lite. 

Av just den anledningen orkar jag inte leka med dem lika mycket som jag brukar. Om de tittar på barnprogram eller film är jag gärna i ett annat rum och njuter av tystnaden.

Nu får jag väl pris som årets värsta barnvakt.