Sängarna: Som ni kanske redan vet har vi börjat med riktiga sängar till Viktor och Lukas, och det går... sådär. Det är inte många nätter Viktor sovit i sin stora säng, om ens en enda. Han tar med Lukas ut ur rummet, sätter på alla kranar i badrummet, leker med julbelysningen i trappan, ställer om Ylvas dator och vänder upp och ner på hela huset. 

Först satte vi en spjälsäng framför dörren inne på deras rum, den puttade de bort. Sen satte vi den på andra sidan, den puttade de bort. Då kilade vi fast böcker så den inte gick att putta någonstans, då lutade de sängen och gick mellan den och väggen. Bok mellan säng och handtag funkade inte heller för de ryckte i handtaget så mycket att boken trillade ner och de tillslut kunde gå ut. 

Den enda lösningen verkade då vara barngrind. Men det tog inte lång tid innan de kom på att de kunde putta på grinden vid botten och sen krypa mellan den och dörren. Bok mellan grinden och handtaget funkade inte heller utan blev samma som med spjälsängen. 

Den riktiga lösningen är att lägga Viktor i spjälsängen och låta honom skrika sig själv till sömns...

Kasta saker: "Tappa" säger de när de slänger gaffeln, bilen, yoghurten, tallriken (och så vidare) vid matbordet. 

Julgranen och julgransdekorationen: Tänkte bara bekräfta det jag skrivit tidigare om julgranen - vi pyntar om den flera gånger om dagen med de få kulor som fortfarande är hela.

Skrik, pip och tantrums: Med Lukas är det mest skrik hela tiden. Ska han gå och lägga sig är det skrik, ska han komma upp ur sängen är det skrik, är det mat han inte känner igen är det skrik, ska vi stänga av tvn är det skrik, ska han ta på sig jacka/overall/mössa/vantar är det skrik, ska vi gå ut är det skrik, ska vi gå ett annat håll än det han vill i skogen är det skrik. Det är bara skrik, skrik, skrik. Ingenting är bra. Och det är inga vanliga småskrik utan han slänger sig oftast på golvet och bara vrålar och gråter. 

De testar gränser som aldrig förr och ibland håller jag på att bli knäpp. Snälla säg att detta går över.